Det man inte vill tänka på

Vi vill inte tänka på döden, men den finns mitt ibland oss.

Döden är en viktig del av livet. För många människor är det döden som ger mening till livet. En dag kommer vi inte att finnas längre – hur kommer man att minnas oss då? Vi vill bli ihågkomna på något sätt, allra helst positivt, och vi vill göra något av den tid som vi tillbringar på denna jord.

Men fastän det är döden som ger mening till livet så är många av oss livrädda för döden. Det skulle kunna vara en dålig ordvits, men det är det inte. Många skulle troligen vara beredda att göra vad som helst för att undvika döden, om det gick. Men det går ju inte; enligt ett amerikanskt talesätt är döden och skatten det enda som en människa inte kan undvika.

Vetskapen om att vi alla ska dö en dag får vissa att leva som om varje dag var den sista. Andra går istället in för att skjuta upp sin egen död så länge som möjligt, genom att leva hälsosamt. Ytterligare andra väljer att avsluta sina liv i förtid.

Den främsta anledningen till att vi är rädda för döden är att vi inte vet vad som sker när vi slutar att leva. Vi kan inte ens vara säkra på att livet verkligen tar slut. Vi kanske fortsätter att leva, men på en annan plats eller i annan form. Kanske kommer vi till en annan värld – en himmel eller ett helvete – och kanske återföds vi, som andar eller som djur.

När en anhörig avlider

När en person avlider är det för det mesta dennas anhöriga som tar hand om att ordna begravningen, transportera kroppen till begravningsplatsen och liknande. Att mista någon som man står nära är alltid omtumlande, och det kan ta tid att smälta vad som faktiskt har hänt. Därför kan det ta tid att ta itu med de praktiska arrangemangen. Det går egentligen inte att förbereda sig för hur det känns att förlora en anhörig, men det går att förbereda sig på att man inte kommer att fungera ”normalt”.

Att möta den avlidna, för att kunna säga farväl, är viktigt för många. Det är det första steget mot att kunna acceptera vad som har skett. Om dödsfallet inträffar på en vårdinrättning kommer personalen där att göra i ordning kroppen. Den avlidna får sedan ligga kvar på sitt rum, så att de anhöriga kan göra ett sista besök.

Det är alltid lättare om man kan dela både sorgen och det praktiska ansvaret med andra. Då kan man dela upp de praktiska uppgifter som måste utföras mellan sig. Viktigt att tänka på är att människor sörjer på olika sätt, och därför kan ta olika lång tid på sig för att exempelvis boka en lokal för minnesstunden.

Det är sällan som alla anhöriga kan besöka den avlidna på hens rum. Därför arrangeras ofta en visning vid bårhuset eller gravkapellet, för att ge alla som vill möjlighet att ta ett personligt farväl. Vid visningen lägger många ned något till den avlidne i kistan, som en personlig hälsning.